To wierd to live, to rare to die!

Jag hoppas att alla ni har haft en solig, skön höst dag! Själv har jag haft en av dom värsta dagarna i mitt liv... jag fick veta tidigt i morse att min morfar ligger på sjukhus och att han är riktigt dålig. Jag tänker inte gå in något närmare på saken men jag har mått så J*VLA dåligt idag och jag gruvar mig för natten för jag hatar att var själv när det är kris. När man jobbar själv med gamla och sjuka och vet hur det är när någon blir dålig så känns det extra jobbigt när ens egna anhörig blir sjuk.

Jag bor långt ifrån släkt och familj nu mer så jag har inte så många att hämta fysisk tröst ifrån och det är nått som jag verkligen behöver när nått sånt här inträffar. Det är tur iaf att jag har förstående arbetskamrater som har tid att prata och stötta och ett litet extra tack till Åse som faktiskt tog sig tid att lyssna och hålla om mig en stund, det betydde så mycket...